Riskerar du utvisning på grund av brott? Frågan avgörs i brottmålet och kan få större konsekvenser än själva påföljden. Domstolen bedömer både brottsligheten och dina personliga förhållanden, men reglerna innehåller särskilda trösklar och undantag.
Viktig lagändring den 1 september 2026: Reglerna i 8 a kap. utlänningslagen ändras. Den här artikeln beskriver både vad som gäller till och med den 31 augusti 2026 och huvuddragen i reglerna från den 1 september.
Vem kan utvisas på grund av brott?
En svensk medborgare kan inte utvisas ur Sverige. För den som inte är svensk medborgare prövas utvisningsfrågan av den domstol som handlägger brottmålet. Utvisning är inte en separat migrationsprocess vid sidan av brottmålet, utan en särskild rättsverkan av brottet.
Reglerna skiljer sig beroende på bland annat medborgarskap, uppehållsstatus, skyddsstatus och anknytning. EES-medborgare, varaktigt bosatta, flyktingar och vissa andra grupper omfattas av särskilda skyddsregler.
Regler till och med den 31 augusti 2026
En utlänning kan enligt huvudregeln utvisas om personen döms till en strängare påföljd än böter och minst en av följande förutsättningar är uppfylld:
- gärningen och övriga omständigheter innebär att det kan antas finnas risk för fortsatt brottslighet i Sverige, eller
- brottet har ett straffvärde motsvarande minst sex månaders fängelse eller är annars av sådan karaktär att personen inte bör få stanna.
Domstolen ska samtidigt beakta personens anknytning till Sverige och särskilda skyddsregler för olika personkategorier.
Nya regler från den 1 september 2026
Från den 1 september 2026 får 8 a kap. utlänningslagen en ny struktur. Huvudregeln innebär att en utlänning ska utvisas om personen döms till en strängare påföljd än böter, de särskilda förutsättningarna för den aktuella personkategorin är uppfyllda och skälen för utvisning väger tyngre än skälen emot.
Som skäl för utvisning ska domstolen beakta brottslighetens straffvärde och karaktär samt risken för fortsatt brottslighet. Som skäl mot utvisning ska domstolen beakta anknytningen till Sverige. Reformen innebär att äldre beskrivningar av utvisningströskeln snabbt kan bli missvisande. Bedömningen måste göras utifrån den lag som är tillämplig på gärningen och processen.
Vad väger domstolen in?
Bedömningen är individuell. Vanliga omständigheter är:
- brottets straffvärde, karaktär och om det finns tidigare brottslighet,
- risken för fortsatt brottslighet i Sverige,
- hur länge personen har vistats i Sverige och med vilken tillståndsstatus,
- etablering genom exempelvis utbildning, arbete, språk och sociala förhållanden,
- familjeförhållanden och barns behov av kontakt,
- band till Sverige och till det land som utvisningen skulle verkställas till, och
- om det finns rättsliga hinder mot att verkställa utvisningen.
Lång vistelsetid är viktig men inte ensam avgörande. Högsta domstolen har i flera avgöranden betonat den faktiska etableringen och den samlade anknytningen, inte bara antalet år i landet.
Barn och familj
Om den tilltalade har barn i Sverige ska domstolen särskilt beakta barnets behov av kontakt, hur kontakten faktiskt har sett ut och hur barnet skulle påverkas av en utvisning. Att ha barn i Sverige hindrar inte automatiskt utvisning, men barnets situation måste utredas och vägas in.
Underlag kan exempelvis vara uppgifter om boende, vårdnad, umgänge, vardagskontakt, försörjning och barnets särskilda behov.
Särskilda regler för vissa grupper
För EES-medborgare krävs bland annat att förutsättningarna kopplade till allmän ordning och säkerhet är uppfyllda. För personer med ställning som varaktigt bosatta, flyktingstatus eller annan internationell skyddsstatus gäller också särskilda regler. Ett påstående om att ”stark anknytning alltid hindrar utvisning” är därför lika fel som att utvisning skulle vara automatisk efter ett visst brott.
Verkställighetshinder
Domstolen ska beakta om en utvisning kan verkställas. Hinder kan exempelvis vara risk för förföljelse, tortyr, kroppsstraff eller annan behandling som strider mot Sveriges internationella åtaganden. Ett verkställighetshinder är inte samma sak som anknytning och behöver utredas separat.
Skyddsstatus innebär inte i alla situationer att utvisningsfrågan faller bort. Bedömningen är teknisk och bör hanteras tidigt tillsammans med försvararen.
Återreseförbud
Ett beslut om utvisning på grund av brott förenas normalt med förbud att återvända till Sverige under en viss tid eller utan tidsbegränsning. Längden påverkas bland annat av brottslighetens allvar och övriga omständigheter. Återreseförbudet är en central del av domstolens beslut och bör omfattas av överklagandet när det finns skäl.
Det här bör du göra direkt
- Berätta för försvararen om din fullständiga tillstånds- och migrationshistorik.
- Samla underlag om familj, barn, arbete, utbildning, boende och faktisk etablering.
- Beskriv dina band till – eller avsaknad av band till – mottagarlandet.
- Informera om skyddsskäl eller andra möjliga verkställighetshinder.
- Kontrollera vilken lydelse av lagen som är tillämplig.
Om domstolen redan har beslutat om utvisning
Utvisningsdelen överklagas tillsammans med brottmålsdomen. Överklagandetiden är normalt tre veckor från den dag domen meddelades, men följ alltid anvisningen i den aktuella domen.
När domen har fått laga kraft finns inte någon ny vanlig överklaganderätt bara för att livssituationen förändras. Frågor om extraordinära rättsmedel, ändrade verkställighetsförhållanden och verkställighetshinder är olika rättsliga spår med egna förutsättningar.
Så hjälper Jurist Stöd dig
Vi kan gå igenom utvisningsyrkandet, anknytningsunderlaget och den tillämpliga lagstiftningen samt bedöma vilka omständigheter som behöver lyftas fram. Om du redan har en offentlig försvarare bör arbetet samordnas med försvararen.
Boka en kostnadsfri inledande bedömning eller ring 020-369 200. Är du frihetsberövad eller har åklagaren yrkat utvisning bör frågan hanteras omedelbart.
Källor: 8 a kap. utlänningslagen (2005:716), inklusive lydelsen från den 1 september 2026, och Högsta domstolens avgörande Utvisning och anknytning III.
Senast sakgranskad den 10 augusti 2026. Artikeln innehåller allmän information och utgör inte juridisk rådgivning i ett enskilt ärende.
